Ny toalettpump

Ny toalettpump är installerad. Packningarna i den gamla pumpen var slut så det var lika bra att slå till på en helt ny pump av den nya typen med låsbart handtag.
Det var inte direkt svårt att byta, men varför skall det vara så förbaskat trångt överallt? Vattnet som står i toalettslangarna är inte så himla trevligt att handskas med heller, men bra blev det när det var klart.

Golvlucka reparerad

Golvluckan nedanför trappan hade jag lyckats trampa igenom. Klossarna som håller luckan i framkant hade skruvar som rostade, så tillslut höll dom inte för trycket när jag satte ner hälen där. Just på det stället är också så centralt att där kliver man alltid om man går ner i båten, står vid spisen eller kommer ut från toaletten.

Första steget var att ta bort golvet. Jag gjorde ett försök under säsongen att skruva dit de gamla klossarna i golvet igen i de gamla skruvhålen. Det satt ett tag, men sedan trampade jag igenom luckan igen. Denna gång skall det bli ordentligt gjort med genomgående skruvar och det gör man inte när golvet sitter fast i båten.

Golvet hade inte varit borttaget på 22 år gissar jag så det var lite skitigt därunder kan man lugnt säga. Det första vi fick göra innan vi lade dit golvet igen var en ordentlig rengöring. Lugn bara lugn, jag skall rengöra kölsvinet också, men det kan man göra med golvet på plats.

Nya plattan som sitter under golvet. Lite skillnad mot de gamla klossarna som finns runt hålet till vänster. De gamla klossarna håller upp luckan i bakkant, men där kliver man nästa aldrig, så de sitter än idag.

Golvet på plats igen. Genomgående skruvar som sagt var...

Slutresultat. Det blev mycket bra, och starkt! Prövade att hoppa på luckan med all tyngd på hälen och den var helt stum.

Nya motorn installerad

Då var den nya motorn installerad med ny panel. Den nya motorn är en exakt likadan motor som den gamla, dvs en Yanmar 1GM10. Ingen sötvattenskylning i denna, så det gäller att hålla efter alla offeranoder och vinterkonservera lite extra noggrant.
Pratade lite med gubbarna på motorverkstan om möjligheterna att sätta in sötvattenskylning, men det var svårt då det är riktigt trångt runt motorn. Det skulle gå att ha kyllimpan i stuvfacket och pumpen vid motorn, men det blir nog att köra med sjövattenkylning iallafall.

Snögång skottad

Skottade en gång runt båten i snön när jag var ute idag. Det är ju helt otroligt vad mycket det har snöat denna vinter. Man blir lite orolig att snön inte ska ha smält bort och temperaturen inte kommer att stiga så mycket som behövs lagom till vårrustningen. I värsta fall får man väl sjösätta utan bottenbehandling i år.
På jobbet yrar dom om att det är så fantastiskt med snö, att det äntligen är lite vinter. Jag förstår inte det. Snö och kyla ställer bara till det. Nåja, dom kan ju inte klaga sedan när man går till vaderna i  slask. Då är det så lagom kul att det har blivit en "riktig" vinter.

Första anmälan till tävlingarna 2010 är gjord

Då har jag anmält mig till Frykbergs vårsegling 2010. Anmälan var öppen så varför dröja med att anmäla sig? Skall jag ha chans att försvara Tennfatet, som är priset för bästa seglaren sammanlagt vår och höst, måste jag ju ändå segla båda tävlingarna i år igen. Det som är synd är att tävlingen ligger på samma helg som Svenska Kryssarklubbens 12h Ensam (sista helgen innan Midsommar), men jag får helt enkelt ta ett break från ensamseglingen och komma igen nästa år.

Frykbergs höstsegling 2009

Frykbergs Skärgårdssegling

GBK70 - Hästholmen (29,8 nm)
Vi åkte upp till Hästholmen på fredagen. Det hade blåst hårt hela veckan och det blåste även på fredagen. Inte lika mycket, men ändå. Ca 10-12 uppskattade jag det till (kanske dags att investera i ett vindinstrument?). Ingen motvind dock, så vi testade att bara rulla ut den självslående focken. Det gick sådär. Mellan 4-5 knop, men ingen racerfart direkt när det blåste så mycket. Bakom Kofoten (vid Kofotsgrund) satte vi storen med ett rev och sedan blev det åka av. Runt 7 knop hela vägen tills vi skulle in bakom öarna vid nordvästra Kanholmsfjärden.

Bland öarna fick vi möte med båt modell större. Tallink har visst en linje som går här och går ut via Sandhamn. Den båten mötte oss. Jag trodde jag drömde. Ingen idé att trottsa att seglare har företräde direkt. Här var det störst går först som gällde så jag fick vackert lämna väg och åka in till kanten av farleden.
Väl framme såg vi att deltagarantalet var betydligt större detta race än racet på våren. Det var knappt att Milou fick plats men vi hittade en udde längst ut som vi kunde komma in på. Inte direkt vindstilla, men det är det sällan när stora båtsällskap skall ligga tillsammans. Det behöver inte vara helt vindstilla heller eftersom få båtar ger lä till många. Det gäller bara att inte vara den båten som ger lä...

Racet (22 nm, 3h54)
Vinden hade lagt sig på morgonen och vridit till SV. Perfekt för banan då det då blir spinnakerrace nästan hela vägen. Kul att få användning av nyinköpta seglet även i tävling.

Det började bra. Med spinnakern uppe gled vi enkelt om de flesta båtarna som startade innan oss. Det var bara två som vi inte kom om i början och skulle inte göra det på hela tävlingen heller. I början av Träsköfjärden hände det. Jag gjorde en gipp med spinnakern men märkte att bommen inte ville åka fram ordentligt, så jag tog tag i bommen och puttade fram den. PANG!, sa det. "Vad var det!" tänkte jag, men ingenting verkade vara sönder, så jag seglade vidare. När jag sedan skulle göra en gipp till så räckte det med att ta loss beslaget från masten för att det skulle fall i bitar som givetvis letade sig över relingslisten och ner i vattnet. Katastrof!

Ingen spinnaker bom = ingen spinnaker eller möjlighet att spira. Under några mörka ögonblick övervägde jag att åka hem. Klockan var bara runt 12, så jag skulle vara hemma vid 7 tiden kanske. Just då var det en väldigt lockande tanke. Efter några dystra minuter när hela flottan kom närmre och närmre bakifrån sa tjejen att hon kunde ta båtsaken och spira förseglet. Hon är för underbar. Tävlingsinstinken började väckas igen och det nya målet att iallafall inte släppa förbi de långsammare båtarna formulerades. Tjejen gick upp på däck och Milou fick nya krafter. Jag började fundera på om man inte skulle kunna sätta upp spinnakern igen ändå och komma in i matchen igen. Spinnakerbommen, som igentligen är en spirbom, har ett hål vid beslaget. Om man kunde använda det hålet för att binda bommen till masten skulle vi faktiskt kunna sätta spinnakern igen! Jag rotade fram en tamp, band fast bommen, riggade gajjarna och hissade på. Det fungerade! Bommen blev lite kortare, men spinnakern fyllde och det var det som var viktigast.
Vid Möja tog vi ner spinnakern, fick kryssbog ner till Södermöja och satta spinnaker igen för att åka farleden norrut mot målet. I farleden var vi tvugna att gippa vilket blev mycket spännande med bommen som satt fast i masten. Jag fick slacka på liften för att kunna föra bommen under förstaget och allt blev bara kaos. Tillslut fyllde det igen, men den typen av gipp är inte att rekommendera. Mycket enklare då att koppla bort bommen från masten, koppla beslaget till lovartsgajjen och sedan sätta fast det andra beslaget i masten.
I farleden fick vi släppa förbi en båt, men en fin-fin 4:e plats blev det vilket jag är mycket, mycket nöjd med. På uträknat LYS kom vi på en 5:e plats vilket jag är ännu nöjdare med!

Väl i Lökaöns östvik badade vi och åt middag innan det var dags för prisutdelning. Förutom Rorkulten, som delas ut till den båt med värst haveri (spinnakerbomsbeslaget), vann jag vandringspriset tennfatet som delas ut till totalsegraren vår och höst. Mycket roligt.

Lökaö - GBK70 (34,9 nm)

Vinden höll i sig, så det blev kryss söder ut. Det började bra och vi kunde sträcka långa sträckor, framförallt över Kanholmsfjärden. När vi kom in i Stavsnäshålet skulle det som vanligt bli konstiga vindar och strömmar. Stavsnäs måste vara platsen som seglingsguden glömde. Det skall alltid stöka här. Efter stöket hade vi god fart ner på Nämndöfjärden tills vi nästan kom till Husarn. Där dog vinden och vi gick för motor en bit. På Jungfryfjärden började det blåsa och det ökade. Som det ökade sen. Vid Smådalarö var vi uppe i ca 12 m/s motvind igen och det blev en kamp ända in i mål.
Efter drygt 7 timmar var vi mycket möra och trötta. Det var skönt att komma hem igen.

Ericsson Seglarklubb KM 2009

Ericsson Seglarklubb annordnar varje år ett klubbmästerskap på sensommaren. När jag började segla dessa KM utgick banan från Grönskärsfladen. I år flyttades banan pga dåligt deltagarantal till utgångspunkt Korshamnsviken och sedan gick racet på Nämndöfjärden.

Resan till Korshamnsviken - 15,5 nm
Vi åkte upp på fredagen. Fint väder till att börja med med god vind i seglen. När vi kom ut på Jungfrufjärden kom det upp mycket mörka, dvs kolsvarta, moln från fastlandet och hotade oss tillslut från alla håll. Efter vi hade rundat Husarn bröt helvetet loss. Vinden vred och ökade, himlen öppnade alla kranar samtidigt och det var bara att hålla i sig. Slack i skoten och noll sikt pga hårt regn som förvandlade vattenytan till ett skum. Blixtarna stod som spön i backen runt omkring oss. Som tur var träffades vi inte utan blixtarna slog endast ner över land.
Blöta och lite omskakade kom vi tillslut fram till Korshamnsviken. Då hade solen börjat titta fram igen för att se vilka som överlevde vädrets makter.

Racet - 20,4 nm
Ericsson Seglarklubbs KM seglas precis som Frykbergs Skärgårdssegling med omvänt LYS, dvs med individuell starttid och först i mål.
På morgonen blåste det absolut ingenting! Starttiden fick flyttas fram pga att första båt var kvar på startlinjen när nästa snabbare båt skulle starta. Efter en timme började det blåsa och vi gjorde klart för omstart.
Visst hade det börjat fläkta liten, men fortfarande var det svaga vindar. Milou och en NF startade samtidigt. Redan tidigt stod det klart att NF:en för dagen var den bättre båten och seglade sakta med säker ifrån Milou.
Banan går från Korshamnsviken söder ut till lysbojen Husarn, norrut till Grönknallen, österut till Kalkkobben, västerut till Franska stenarna och sedan rundas Furuskär innan man seglar i mål utanför Korshamnsviken. Redan vid husarn var alla båtarna samlade, så denna dag kan man inte säga att omvänt LYS inte var något lysande handikappsystem. Vad det verkade blåste det mer i starten än ute på Nämndöfjärden därför kom de snabbare båtarna snabbt ifatt de långsammare. Sedan när Husaren skulle rundas ökade vinden igen som vid målgång var ca 8 m/s. Det gick inget vidare för Milou som slutade näst sist. Det är väl bara att ta nya tag nästa KM antar jag.

Resan hem - 23 nm
Under natten började det blåsa igen och på söndagen när vi skulle hem blåste det styv kuling. Givetvis rakt emot. Så det var bara att reva allt så mycket det gick och stånga sig ner till Gålö. En reflektion när man kryssar i så hård vid är att man har svårt att vinna höjd. Båten driver så mycket i förhållandet till båtens fart frammåt att kryssvinklarna ser riktigt hemska ut. Nästa gång när det blåser så hårt skall jag testa att ha större försegel än stor. Då kanske farten genom vattnet blir lite större?
När vi seglade in i Gålöfjärden orkade vi inte längre. Vi sökte skydd bakom Torrbänken och tog ner seglen. Det var knappt att den lilla motor Milou har gav henne fart frammåt i den starka motvinden, men tillslut kom vi fram till bryggan.
Varför kan det aldrig blåsa lagom för?

Gå till Ericsson Seglaklubbs resultatsida för resultat.