Milous ersättare klar

Inte för det har något med Milou att göra, men jag måste väl hålla vad jag lovar och länka till bloggen för Milous ersättare.
Greyhound

130629 Mot nya hamnen

På plats i Landfjärden

Leveranssegling med nya ägaren till nya hemmahamnen för Milou. Nya hemmahamnen är i Landfjärden innanför Muskö. Vind från SV, så det var kryss hela vägen.
Vi hissade storen innanför Apelviksudd och hade vinden in för om tvärs över Gålöfjärden. Seglade om en Fenix på läsidan som bevis på Milous fina segelegenskaper. Utan för Havtornsudd blev det kryss. Vi hade självslående uppe så det var bara att styra vilket den nya ägaren tyckte var helt fantastiskt. De hade aldrig haft det på sina båtar förut, så det var en ny upplevelse för dom. Innanför St Rotholmen ökade vinden något till drygt 6 m/s så vi övade på att ta ett rev vilket gick smärtfritt. Ungefär samma fart, men mindre lutning.
Efter vi vek av runt Kullholmen tog vi bort revet igen. Halvvind till Horsfjärden där mer kryss väntade. Nu tilltog vinden igen, men vi tog inte in revet denna gång. Vi var snart framme och vi hade ju självslående...
Det var kämpig kryss sista biten. Många höga öar och trånga sund att stånga sig igenom. Vi gick söder om Frinsholmen för att få en läns mot Landfjärden då vi skulle testa spinnakern. Ägaren hade sett fram emot att se hur man hissar spinnaker med strumpa. Nu blev sättningen allt annat än enkel. Skoten satt fast mellan kontrollinan till strumpan och spinnakern var snodd runt kontrollinan. Det blev så trassligt att vi fick ta ner allt på fördäck, reda ut oredan och sedan hissa igen. Jag lät nya ägaren sätta fast allting första gången för att han skulle öva. När man aldrig har gjort det förut tänker man inte på saker som man gör automatiskt när man är van. När vi hissade igen kopplade jag allt och då gick det bättre. Lite timglas på spinnakern, men det redde ut sig. Frågan är om nya ägaren någonsin kommer att hissa spinnakern själv efter demonstrationen hur trassligt det kan bli?
Ett kort spinnakerben och sedan var vi framme. Ner med allt och sedan la vi till vid bryggan.
Det kändes som att nya ägaren var nöjd med båten och seglingen. Perfekt för honom och hans familj tyckte han. Sen har han fått väldigt mycket båt för pengarna också.

Bara önska Milou lycka till på nya äventyr och hoppas nya ägaren tar väl hand om henne.

130620 Milou såld

Milou är nu såld. Jag hoppas det går bra henne i den nya ägarens händer.
När ersättaren till Milou är klar kommer jag att länka härifrån till den nya bloggen.

130616 Norrviken - GBK70

Hemresa efter 12-timmars. Gick upp tidigt för att vara hemma mitt på dagen. V-SV skulle det blåsa, men i starten var det SV, så det var bara att börja såga sig söderut. Lätta vindar i början, ca 3 m/s. Hade ändå god fart upp till Franska Stenarna. Här tuppade vinden av fullständigt, så jag startade motorn och åkte för motor nästan ända till fyren Kofoten där vinden tilltog igen. Nu kom V:en och jag hade god fart utan kryss ända ner till Husarn. På Jungfrun kom SV:en tillbaka och ökade. Drygt 7 m/s kryss gjorde att jag tog in ett rev. Kul att öva på att göra det under gång. Jag föll av, släppte lite på facken, satte på autopiloten, tog sedan in revet och skotade hem. Väldigt smidigt.
Pinkryss över Jungfrun till Dalarö. Vinden tilltog hela tiden. Båten är väldigt välbalanserad med ett rev och självslående. Hon skär inte upp någonting utan man kan hålla kvar henne i byarna och sedan när vindtrycket släpper kan man falla av lite, lite, för att be om mer. Det känns nästan som man retar vinden. "Var det där allt du hade att komma med? Kom an bara!". Det är skillnad att kryssa med den nya självslående focken. Farten ökar till över 5.5 knop. I byarna kan man komma upp i 6 på pinkryssen.
Efter Dalarö tuppade vinden av pga att alla öarna läade. Efter Gunnarsholmen kom dock vinden tillbaka med besked och det blev en stökig resa över Gålöfjärden till startplatsen för Onsdagsseglingarna.
Skönt att vara hemma igen efter en hel helg med segling.

130615 12h Ensam

Endast racet. Distansen stämmer skrämmande väl överens med den sammanlagda teoretiska distansen.

Årets upplaga av 12-timmars blev en blåsig historia, där vinden till skillnad från förra året höll i sig ända in i mål. Här kommer en sammanfattning sträcka för sträcka.

GBK70-537: Redan på morgonen blåste det ca 6-7 från V. Det blev en hård kryss ner till startpunkten 537 St Rotholmen. Detta var dock enda gången jag kryssade på hela dagen, så det fick väl gå.
537-514: Det skulle blåsa V på morgonen, men sedan vrida mot SV mitt på dagen. Så jag började med att ta 514 Storskär då den ligger nästan rakt söderut. Det blev en väldigt mysig start med perfekt halvvind som mha fartvinden blev lite för om tvärs, Milous paradgren. Stadiga 7 knop hela vägen ner till Storskär. Utanför Utö kom det dyning från havet. Stora berg av vatten som kom emot mig. Det var dock långa vågor så det blev aldrig stampigt.
514-537: Tillbaka samma väg. Det gäller att ta tillvara på den västliga vinden så mycket det går och samtidigt vänta in SV:en. Punkterna jag tänkte ta efter 537 är bättre att ta med en SV:lig vind. Många härliga slörar i dyningen efter rundningen av Storskär med toppfarter över åtta knop. På Mysingen kom SV:en. Perfekt!
537-541: Halvvind ner till Långbäling. Här var det läge att få i sig något ätbart. Svårt dock att få lugn gång med autopiloten i hård vind. Båten vill gärna börja åla sig. Det är viktigt att äta under ett långt race, så den fick väl göra det ett tag, även om det var irriterande.
541-515: Efter Långbäling var det dags att pröva en helt ny punkt för mig; 515 Ö Borgsbredan. Det hade inte riktigt vridigt över helt mot SV, så jag fick vinden för om tvärs. Ute på havet gick det förfarande höga vågor så jag fick ett par rejäla duschar. Man lärde sig snabbt att titta bort när duscharna kom så inte solglasögonen fläckades igen av allt saltvatten. Under hela tävlingen fick jag göra rent glasögonen ett antal gånger.
515-536: Efter Ö Borgsbredan testade jag att gå mot Mysingeholm. Det klarade sig. Med vinden för om tvärs igen kunde jag sträcka hela vägen. Runt Utö hade vinden tilltagit rejält och vindmätaren visade över tio m/s. Med full stor blir det då svårt att styra. När man vrider på rodret händer ingenting. Man bromsar bara. Jag fick släppa helt på storen och focken en gång för att inte dundra upp i spenaten på Utö. För mycket segel hette det visst... Efter Utö gick det inga vågor, men vinden höll i sig. Nästa kryssbog till Mysingeholm som var jobbig. Mycket fladder i storen, men ändå fick jag god fart på lådan.
536-541: Skönt att få en slör igen mot Långbäling. Efter att spjärnat emot med benen i 30-40 graders lutning i en och en halv timme var låren helt slut. Dags för pink- och matpaus. Autopiloten hade väldigt svårt i den hårda vinden. Efter att ha hämtat mat och pustat ut ett tag skrek jag åt piloten "Du är ju helt värdelös!" och slet upp den från fästet. Man blir lite konstig när man vistas på sjön själv en längre tid...
541-517: Efter Långbäling fortsatte slören mot Norsten. Jag låg efter med maten, så nu åt jag lite då och då.
517-542: Efter Norsten vände jag rakt norrut för att ta 542 Aspskär. SV:en höll i sig så det blev ännu en slör med lite halvvind på slutet.
542-552: Till Aspskär kom jag 16:16. Tre timmar till målgång och fortsatt bra med vind. Jag tittade på distanserna och såg att det är 6 distans mellan punkterna 542-552, 552-544 och 544-553. 553 är målgångspunkten. Blåser det hela vägen kommer jag pricka målgången precis på tid. Skulle vinden mojna kan jag alltid hoppa över en punkt och gå rakt på mål. Mellan dessa punkter skulle jag få slör hela vägen. Till 552 kom jag 17:07.
552-544. Efter 552 styrde jag först mot 553 direkt (drygt tio distans) för att sedan dryga ut sträckan med punkten 555 som ligger väldigt nära om det skulle behövas. Problemet var att jag skulle få plattläns i tio distans om jag åkte direkt med 553 och sämre fart. Beslutade därför att hålla mig till den ursprungliga planen och åka mot 544 Boskapsön (O om Nämndö). Efter att ha passerat Nämndöfjärden åker man in bland öarna norr om Nämndö. Här blåste det betydligt mindre då alla öar var väldigt höga. Som tur är blåste det mycket så jag fick aldrig något riktigt stopp. Däremot ska man passa sig för att ta punkt 544 när det inte blåser så mycket. Bra att veta till framtida 12-timmars. Till punkt 544 kom jag 18:07.
544-553: Dags att ta sig i mål. Det är bara 5.1 teoretiska distans till målet så jag räknade med att komma dit precis innan 19:00. När jag kom ut på Nämndöfjärden igen genade jag på insidan om Huvudskärsgrunden. Det måste vara lite spännande också. Tack för att det finns GPS. Annars skulle jag aldrig ge mig in där. Jag gick i mål 18:54. Ganska bra seglat om du frågar mig.

Total teoretisk distans som jag fick ihop mellan punkterna var 77.7. Exakt det som stod på GPS:en. Nu hade jag nollställt GPS:en lite innan start och tagit kortet lite efter målgång, så jag hade egentligen seglat kortare än den teoretiska distansen.
Med ett SXK-tal (SRS för standardbåten) på 1.11 fick jag ihop 70 distans SRS korrigerat, vilket jag vann hela tävlingen på. Äntligen! Det här var 5:e gången jag seglade 12-timmars. Alla de andra gångerna har jag gjort grova misstag som jag denna gång bestämde mig för att inte göra om och segla så optimalt som möjligt. Det gick hem. Iom denna distans har jag totalt fått ihop över 200 distans SRS-korrigerat, så nästa år kommer jag att få en bronsplakett.

130612 Onsdagssegling

Mera blåst denna onsdag. Alla kom runt stora banan. Innan tävlingen bytte jag till självslående för att förbereda inför 12-timmars på lördag. Jag satsade inget och tog mig bara runt. Skönt att inte segla med spinnakern.
Jag kom sist denna gång, men det kvittade kändes det som.
Nästa onsdag är den min tur att stå på berget.

130609 Gardinerna klara

Insidan

Utsidan

Då var gardinerna äntligen klara. Nu pryder Tintins jycke alla fem gardiner; två per fönster i salongen och en på toaletten. Man blir bättre och bättre på att brodera ju mer man håller på varför den första hunden inte blev så bra. Den gardinen har vi på toaletten...