Frykbergs höstsegling 2009

Frykbergs Skärgårdssegling

GBK70 - Hästholmen (29,8 nm)
Vi åkte upp till Hästholmen på fredagen. Det hade blåst hårt hela veckan och det blåste även på fredagen. Inte lika mycket, men ändå. Ca 10-12 uppskattade jag det till (kanske dags att investera i ett vindinstrument?). Ingen motvind dock, så vi testade att bara rulla ut den självslående focken. Det gick sådär. Mellan 4-5 knop, men ingen racerfart direkt när det blåste så mycket. Bakom Kofoten (vid Kofotsgrund) satte vi storen med ett rev och sedan blev det åka av. Runt 7 knop hela vägen tills vi skulle in bakom öarna vid nordvästra Kanholmsfjärden.

Bland öarna fick vi möte med båt modell större. Tallink har visst en linje som går här och går ut via Sandhamn. Den båten mötte oss. Jag trodde jag drömde. Ingen idé att trottsa att seglare har företräde direkt. Här var det störst går först som gällde så jag fick vackert lämna väg och åka in till kanten av farleden.
Väl framme såg vi att deltagarantalet var betydligt större detta race än racet på våren. Det var knappt att Milou fick plats men vi hittade en udde längst ut som vi kunde komma in på. Inte direkt vindstilla, men det är det sällan när stora båtsällskap skall ligga tillsammans. Det behöver inte vara helt vindstilla heller eftersom få båtar ger lä till många. Det gäller bara att inte vara den båten som ger lä...

Racet (22 nm, 3h54)
Vinden hade lagt sig på morgonen och vridit till SV. Perfekt för banan då det då blir spinnakerrace nästan hela vägen. Kul att få användning av nyinköpta seglet även i tävling.

Det började bra. Med spinnakern uppe gled vi enkelt om de flesta båtarna som startade innan oss. Det var bara två som vi inte kom om i början och skulle inte göra det på hela tävlingen heller. I början av Träsköfjärden hände det. Jag gjorde en gipp med spinnakern men märkte att bommen inte ville åka fram ordentligt, så jag tog tag i bommen och puttade fram den. PANG!, sa det. "Vad var det!" tänkte jag, men ingenting verkade vara sönder, så jag seglade vidare. När jag sedan skulle göra en gipp till så räckte det med att ta loss beslaget från masten för att det skulle fall i bitar som givetvis letade sig över relingslisten och ner i vattnet. Katastrof!

Ingen spinnaker bom = ingen spinnaker eller möjlighet att spira. Under några mörka ögonblick övervägde jag att åka hem. Klockan var bara runt 12, så jag skulle vara hemma vid 7 tiden kanske. Just då var det en väldigt lockande tanke. Efter några dystra minuter när hela flottan kom närmre och närmre bakifrån sa tjejen att hon kunde ta båtsaken och spira förseglet. Hon är för underbar. Tävlingsinstinken började väckas igen och det nya målet att iallafall inte släppa förbi de långsammare båtarna formulerades. Tjejen gick upp på däck och Milou fick nya krafter. Jag började fundera på om man inte skulle kunna sätta upp spinnakern igen ändå och komma in i matchen igen. Spinnakerbommen, som igentligen är en spirbom, har ett hål vid beslaget. Om man kunde använda det hålet för att binda bommen till masten skulle vi faktiskt kunna sätta spinnakern igen! Jag rotade fram en tamp, band fast bommen, riggade gajjarna och hissade på. Det fungerade! Bommen blev lite kortare, men spinnakern fyllde och det var det som var viktigast.
Vid Möja tog vi ner spinnakern, fick kryssbog ner till Södermöja och satta spinnaker igen för att åka farleden norrut mot målet. I farleden var vi tvugna att gippa vilket blev mycket spännande med bommen som satt fast i masten. Jag fick slacka på liften för att kunna föra bommen under förstaget och allt blev bara kaos. Tillslut fyllde det igen, men den typen av gipp är inte att rekommendera. Mycket enklare då att koppla bort bommen från masten, koppla beslaget till lovartsgajjen och sedan sätta fast det andra beslaget i masten.
I farleden fick vi släppa förbi en båt, men en fin-fin 4:e plats blev det vilket jag är mycket, mycket nöjd med. På uträknat LYS kom vi på en 5:e plats vilket jag är ännu nöjdare med!

Väl i Lökaöns östvik badade vi och åt middag innan det var dags för prisutdelning. Förutom Rorkulten, som delas ut till den båt med värst haveri (spinnakerbomsbeslaget), vann jag vandringspriset tennfatet som delas ut till totalsegraren vår och höst. Mycket roligt.

Lökaö - GBK70 (34,9 nm)

Vinden höll i sig, så det blev kryss söder ut. Det började bra och vi kunde sträcka långa sträckor, framförallt över Kanholmsfjärden. När vi kom in i Stavsnäshålet skulle det som vanligt bli konstiga vindar och strömmar. Stavsnäs måste vara platsen som seglingsguden glömde. Det skall alltid stöka här. Efter stöket hade vi god fart ner på Nämndöfjärden tills vi nästan kom till Husarn. Där dog vinden och vi gick för motor en bit. På Jungfryfjärden började det blåsa och det ökade. Som det ökade sen. Vid Smådalarö var vi uppe i ca 12 m/s motvind igen och det blev en kamp ända in i mål.
Efter drygt 7 timmar var vi mycket möra och trötta. Det var skönt att komma hem igen.

Ericsson Seglarklubb KM 2009

Ericsson Seglarklubb annordnar varje år ett klubbmästerskap på sensommaren. När jag började segla dessa KM utgick banan från Grönskärsfladen. I år flyttades banan pga dåligt deltagarantal till utgångspunkt Korshamnsviken och sedan gick racet på Nämndöfjärden.

Resan till Korshamnsviken - 15,5 nm
Vi åkte upp på fredagen. Fint väder till att börja med med god vind i seglen. När vi kom ut på Jungfrufjärden kom det upp mycket mörka, dvs kolsvarta, moln från fastlandet och hotade oss tillslut från alla håll. Efter vi hade rundat Husarn bröt helvetet loss. Vinden vred och ökade, himlen öppnade alla kranar samtidigt och det var bara att hålla i sig. Slack i skoten och noll sikt pga hårt regn som förvandlade vattenytan till ett skum. Blixtarna stod som spön i backen runt omkring oss. Som tur var träffades vi inte utan blixtarna slog endast ner över land.
Blöta och lite omskakade kom vi tillslut fram till Korshamnsviken. Då hade solen börjat titta fram igen för att se vilka som överlevde vädrets makter.

Racet - 20,4 nm
Ericsson Seglarklubbs KM seglas precis som Frykbergs Skärgårdssegling med omvänt LYS, dvs med individuell starttid och först i mål.
På morgonen blåste det absolut ingenting! Starttiden fick flyttas fram pga att första båt var kvar på startlinjen när nästa snabbare båt skulle starta. Efter en timme började det blåsa och vi gjorde klart för omstart.
Visst hade det börjat fläkta liten, men fortfarande var det svaga vindar. Milou och en NF startade samtidigt. Redan tidigt stod det klart att NF:en för dagen var den bättre båten och seglade sakta med säker ifrån Milou.
Banan går från Korshamnsviken söder ut till lysbojen Husarn, norrut till Grönknallen, österut till Kalkkobben, västerut till Franska stenarna och sedan rundas Furuskär innan man seglar i mål utanför Korshamnsviken. Redan vid husarn var alla båtarna samlade, så denna dag kan man inte säga att omvänt LYS inte var något lysande handikappsystem. Vad det verkade blåste det mer i starten än ute på Nämndöfjärden därför kom de snabbare båtarna snabbt ifatt de långsammare. Sedan när Husaren skulle rundas ökade vinden igen som vid målgång var ca 8 m/s. Det gick inget vidare för Milou som slutade näst sist. Det är väl bara att ta nya tag nästa KM antar jag.

Resan hem - 23 nm
Under natten började det blåsa igen och på söndagen när vi skulle hem blåste det styv kuling. Givetvis rakt emot. Så det var bara att reva allt så mycket det gick och stånga sig ner till Gålö. En reflektion när man kryssar i så hård vid är att man har svårt att vinna höjd. Båten driver så mycket i förhållandet till båtens fart frammåt att kryssvinklarna ser riktigt hemska ut. Nästa gång när det blåser så hårt skall jag testa att ha större försegel än stor. Då kanske farten genom vattnet blir lite större?
När vi seglade in i Gålöfjärden orkade vi inte längre. Vi sökte skydd bakom Torrbänken och tog ner seglen. Det var knappt att den lilla motor Milou har gav henne fart frammåt i den starka motvinden, men tillslut kom vi fram till bryggan.
Varför kan det aldrig blåsa lagom för?

Gå till Ericsson Seglaklubbs resultatsida för resultat.

12h Ensam 2009

Årets upplaga av Svenska Kryssarklubbens Stockholmskrets 12h ensamsegling började lika lugnt och stilla som förra årets upplaga slutade. Det blåste nästan ingenting vid starten och det skulle avta ännu mer. På väderleksrapporterna pratade de hela tiden om NV och ökande, men mer om det lite senare.
Trög start med andra ord. Jag startade som vanligt från punkt 537, St Rotholmen, och körde sedan mot sundet mellan Utö och Ornö. En del deltagare som startade från samma punkt gick norr om Utö för att ta en punkt utanför Utö, men att gå i lätt vind på öppet hav är ingen höjdare, så jag åkte via Lindholmsgrund för att sedan styra Milou norrut.
Ute på Fjärdlångsfjärden började vinden avta allt mer och strax norr om Fjärdlång dog den nästan helt. Nu kom också vindvridningen till NV och vinden ökade något. Det blev en fin resa upp till Stavsnäs där målgången var. Detta år klarade jag målgången på tid vilket var första gången på tre försök.
På 12 timmar seglade jag 37,7 distans. Långa stunder fick jag vara glad om det gick över 2 knop...

På kvällen ökade sedan vinden allt mer från NV till Kulingstyrka. Det regnade i princip hela tävlingen.

Av startlistans 24 deltagare kom bara 11 i mål. Resten startade inte eller gav upp.

I resultatlistan får man bara tillgodoräkna sig distanserna mellan olika punkter man skall runda. Därför står det att jag endast har seglat 29,6 nm i resultatlistan.

Gå till 12h Ensam 2009 på nätet för resultat och officiell rapportering.

Frykbergs vårsegling 2009

Frykbergs Skärgårdssegling är två till antalet varje år och seglas vår och höst. Detta var det första året jag var med pga att vårseglingen i Ericsson Seglarklubb ingår from i år i Frykbergs vårsegling.

GBK70 - Hästholmen
Frykbergs Skärgårdssegling utgår ifrån Hästholmen söder om Grinda, så det är en bit att åka om man skall vara med. Raka spåret är det ca 30 distans mellan GBK70 och Hästholmen.
Denna gång blev det motigt värre då det blåste nordlig kuling hela vägen upp. På med blåställen och minska segelytan! Hade till en början ett rev i storen och lite inrullad fock, men det var på tok  för mycket så jag fick gå in bakom några öar och ta in andra revet också. Efter det blev det bättre, men det är alltid jobbigt att kryssa när det blåser hårt. Mycket trötta och hungriga kom vi fram vid ca 10 tiden på kvällen. Bara att stoppa i sig mat och gå och lägga sig.

Racet
Vinden var mycket svag NO, vilket betyder kryss upp till Möja, läns utmed västra Möja söderut och sedan kryss igen upp i farleden öster om Möja. Frykbergs Skärgårdssegling seglas med bakvänt LYS, dvs man räknar mha LYS-talet ut en starttid och sedan är det först i mål som gäller. Detta kan aldrig bli rättvist, men fördelen är att man direkt kan se hur man ligger till i racet.
I början gick det bra och vi seglade om de andra båtarna med lägre LYS än Milou. Vi hade fin-fin gång och ledde ganska stort i början av Träsköfjärden. I slutet av samma fjärd kom dock seglingsnestorn Herr Frykberg som ett tåg och blåste om hela startfältet. Utmed västra Möja på länsen fick vi även ge oss för de andra snabbare båtarna. Seglade utan spinn (ägde ingen då) vilket kändes. När vi rundade Möja och seglade norrut igen höll vi ställningarna och seglade in på en 6:e plats av 9 startade.

Efter racet samlas vi i östra viken på Lökaö där vi hade prisutdelning och gemensam middag på berget. I detta race tog Herr Frykberg hem i stort sett allt man kunde vinna. Själv lade jag beslag på vandringspriset Ratten för bästa familjebesättning.

Resan hem
Den svaga NO:en höll i sig och vi fick en riktigt pyssegling hem med spirat försegel. Hur skönt som helst. Lite skillnad mot när vi seglade upp. Men hade vi inte haft det jobbigt upp hade vi inte njutigt lika mycket av hemresan.

För mer information och resultat, besök gärna Frykbergs Skärgårdssegling på nätet.