130615 12h Ensam

Endast racet. Distansen stämmer skrämmande väl överens med den sammanlagda teoretiska distansen.

Årets upplaga av 12-timmars blev en blåsig historia, där vinden till skillnad från förra året höll i sig ända in i mål. Här kommer en sammanfattning sträcka för sträcka.

GBK70-537: Redan på morgonen blåste det ca 6-7 från V. Det blev en hård kryss ner till startpunkten 537 St Rotholmen. Detta var dock enda gången jag kryssade på hela dagen, så det fick väl gå.
537-514: Det skulle blåsa V på morgonen, men sedan vrida mot SV mitt på dagen. Så jag började med att ta 514 Storskär då den ligger nästan rakt söderut. Det blev en väldigt mysig start med perfekt halvvind som mha fartvinden blev lite för om tvärs, Milous paradgren. Stadiga 7 knop hela vägen ner till Storskär. Utanför Utö kom det dyning från havet. Stora berg av vatten som kom emot mig. Det var dock långa vågor så det blev aldrig stampigt.
514-537: Tillbaka samma väg. Det gäller att ta tillvara på den västliga vinden så mycket det går och samtidigt vänta in SV:en. Punkterna jag tänkte ta efter 537 är bättre att ta med en SV:lig vind. Många härliga slörar i dyningen efter rundningen av Storskär med toppfarter över åtta knop. På Mysingen kom SV:en. Perfekt!
537-541: Halvvind ner till Långbäling. Här var det läge att få i sig något ätbart. Svårt dock att få lugn gång med autopiloten i hård vind. Båten vill gärna börja åla sig. Det är viktigt att äta under ett långt race, så den fick väl göra det ett tag, även om det var irriterande.
541-515: Efter Långbäling var det dags att pröva en helt ny punkt för mig; 515 Ö Borgsbredan. Det hade inte riktigt vridigt över helt mot SV, så jag fick vinden för om tvärs. Ute på havet gick det förfarande höga vågor så jag fick ett par rejäla duschar. Man lärde sig snabbt att titta bort när duscharna kom så inte solglasögonen fläckades igen av allt saltvatten. Under hela tävlingen fick jag göra rent glasögonen ett antal gånger.
515-536: Efter Ö Borgsbredan testade jag att gå mot Mysingeholm. Det klarade sig. Med vinden för om tvärs igen kunde jag sträcka hela vägen. Runt Utö hade vinden tilltagit rejält och vindmätaren visade över tio m/s. Med full stor blir det då svårt att styra. När man vrider på rodret händer ingenting. Man bromsar bara. Jag fick släppa helt på storen och focken en gång för att inte dundra upp i spenaten på Utö. För mycket segel hette det visst... Efter Utö gick det inga vågor, men vinden höll i sig. Nästa kryssbog till Mysingeholm som var jobbig. Mycket fladder i storen, men ändå fick jag god fart på lådan.
536-541: Skönt att få en slör igen mot Långbäling. Efter att spjärnat emot med benen i 30-40 graders lutning i en och en halv timme var låren helt slut. Dags för pink- och matpaus. Autopiloten hade väldigt svårt i den hårda vinden. Efter att ha hämtat mat och pustat ut ett tag skrek jag åt piloten "Du är ju helt värdelös!" och slet upp den från fästet. Man blir lite konstig när man vistas på sjön själv en längre tid...
541-517: Efter Långbäling fortsatte slören mot Norsten. Jag låg efter med maten, så nu åt jag lite då och då.
517-542: Efter Norsten vände jag rakt norrut för att ta 542 Aspskär. SV:en höll i sig så det blev ännu en slör med lite halvvind på slutet.
542-552: Till Aspskär kom jag 16:16. Tre timmar till målgång och fortsatt bra med vind. Jag tittade på distanserna och såg att det är 6 distans mellan punkterna 542-552, 552-544 och 544-553. 553 är målgångspunkten. Blåser det hela vägen kommer jag pricka målgången precis på tid. Skulle vinden mojna kan jag alltid hoppa över en punkt och gå rakt på mål. Mellan dessa punkter skulle jag få slör hela vägen. Till 552 kom jag 17:07.
552-544. Efter 552 styrde jag först mot 553 direkt (drygt tio distans) för att sedan dryga ut sträckan med punkten 555 som ligger väldigt nära om det skulle behövas. Problemet var att jag skulle få plattläns i tio distans om jag åkte direkt med 553 och sämre fart. Beslutade därför att hålla mig till den ursprungliga planen och åka mot 544 Boskapsön (O om Nämndö). Efter att ha passerat Nämndöfjärden åker man in bland öarna norr om Nämndö. Här blåste det betydligt mindre då alla öar var väldigt höga. Som tur är blåste det mycket så jag fick aldrig något riktigt stopp. Däremot ska man passa sig för att ta punkt 544 när det inte blåser så mycket. Bra att veta till framtida 12-timmars. Till punkt 544 kom jag 18:07.
544-553: Dags att ta sig i mål. Det är bara 5.1 teoretiska distans till målet så jag räknade med att komma dit precis innan 19:00. När jag kom ut på Nämndöfjärden igen genade jag på insidan om Huvudskärsgrunden. Det måste vara lite spännande också. Tack för att det finns GPS. Annars skulle jag aldrig ge mig in där. Jag gick i mål 18:54. Ganska bra seglat om du frågar mig.

Total teoretisk distans som jag fick ihop mellan punkterna var 77.7. Exakt det som stod på GPS:en. Nu hade jag nollställt GPS:en lite innan start och tagit kortet lite efter målgång, så jag hade egentligen seglat kortare än den teoretiska distansen.
Med ett SXK-tal (SRS för standardbåten) på 1.11 fick jag ihop 70 distans SRS korrigerat, vilket jag vann hela tävlingen på. Äntligen! Det här var 5:e gången jag seglade 12-timmars. Alla de andra gångerna har jag gjort grova misstag som jag denna gång bestämde mig för att inte göra om och segla så optimalt som möjligt. Det gick hem. Iom denna distans har jag totalt fått ihop över 200 distans SRS-korrigerat, så nästa år kommer jag att få en bronsplakett.

130612 Onsdagssegling

Mera blåst denna onsdag. Alla kom runt stora banan. Innan tävlingen bytte jag till självslående för att förbereda inför 12-timmars på lördag. Jag satsade inget och tog mig bara runt. Skönt att inte segla med spinnakern.
Jag kom sist denna gång, men det kvittade kändes det som.
Nästa onsdag är den min tur att stå på berget.

130608 Skoja Cup

Skoja Cup är en tävling som arrangeras av Österhaninge Båtklubb och är egentligen en intern tävling. Vi i GBK har fått tillåtelse att vara med på Skoja Cup för att alla i GBK:s tävlingskommitté skall kunna vara med och segla. Bästa GBK-båt blir klubbmästare.
Vi anmälde oss med spinnaker. Banan var en kryss-läns-bana med två rundningsmärken utanför Havtornsudd och två på norra Mysingen. På väg norrut skulle vi passera start/mållinjen vid OBK:s klubbholme Ängsholmen söder om Näsudden.
Det gick sådär. Av 10 startande kom vi sexa. Det skulle visa sig att det lönade sig att segla utan spinnaker då det inte var någon plattläns. Bra att veta till nästa år.

130605 Onsdagssegling

Lite vind denna onsdag igen. Det blåste dock lite mer, så vi försökte med den långa banan. Det gick bra tills vi kom utanför Toklo. Då blev det sent och vinden mojnade allt mer. Satte spinnakern mellan Toklo och Apelviksudd för att försöka komma i mål, men spinnakern fyllde inte ense. Kl 20.55 var jag utanför Apelviksudd med 0,5 m/s på vindmätaren och målområdet låg som en spegel. Bara att kasta in handduken denna gång också.
Ska man komma i mål behöver man visst en snabbare båt så man har bra vind hela banan. Det verkar stämma vad de säger om stora båtar; de gynnas oftast i tävlingar.
Får försöka komma i mål nästa vecka. Det börjar bli tröstlöst detta.

130529 Onsdagssegling

Om det blåste lite förra veckan blåste det ännu mindre idag. Det började bra med en fin gång på kryssen förbi Apelviksudd. När det sedan avtog närmare Karlslund slog jag mot Toklo. Men när jag kom norr om Apelviksudd dog vinden helt. Sedan började det regna som grädden på moset, så jag gav upp.
Av åtta startande kom bara två i mål, så beslutet att ge upp var ett bra beslut.

130525 Ornö Runt

Data från brygga till brygga, och inte bara själva tävlingen.

Då var Ornö Runt 2013 avklarad. Mycket blåst, 6-9 m/s, från NO men soligt. Vi hade den nya självslående focken uppe för att vi visste att vinden skulle öka på eftermiddagen.
Det började med kryss norrut på insidan Ornö. Här blåste det inte så mycket, så vi saknade den överlappande focken. Annars gick det bra och jag tyckte att vi hängde med bra i fältet. Efter Ornö huvud kunde vi sträcka upp till den norra rundningsbojen. Sen bar det iväg söderut med plattläns hela vägen ner till Långbäling. Här var det längst vattenlinje vinner som gällde och de större båtarna kom ikapp och om ganska enkelt, trots att Milou gjorde mellan sju och åtta knop hela vägen.
Efter Långbäling åkte spinnakern ner och vi fick en hård och byig halvvind/för om tvärs upp till Rumpudden. Nu hade vinden ökat och full stor var lite för mycket. Hade vinden varit jämn hade det gått bättre, men nu fick vi plana seglet så mycket att bettet försvann mellan byarna och vi hade nästan för mycket segel när byarna kom.
Efter Rumpudden blev det kryss mot mål. Vi lång helt fel i banan, som vanligt, så de större båtarna störde våran vind hela tiden. Vi bestämde oss då för att gå på "fel" sida om St Rotholmen för att få fri vind. Det blev lite längre, men mycket skönare gång. Vi mötte de ändra båtarna igen söder om Skalkaren. Ett par slag till och vi var i mål efter drygt 4,5 timmar.
På det stora hela är vi nöjda. Det vi kunde ha gjort annorlunda är att ha stora focken och revat storen på sista kryssen då hade det blivit bättre och lugnare gång på lådan. Det märks att Milou inte trivs i mycket blåst. Svårt att ta ut mycket kraft ur vinden då båten är så klen. Man märker vilken skillnad det är mot de större och tyngre båtarna.
Vi slutade på en 105:e plats av 152 båtar i mål.
Alla resultat finns på ornorunt.se

130522 Onsdagssegling

Första onsdagsseglingen för säsongen och det blåste nästan ingenting. Tjuvstartade och fick åka tillbaka över linjen för att inte få tidstillägg, vilket tog sin tid i den lätta vinden. De övriga fältet hade dock fastnat i lä bakom Apelviksudd så jag kom ikapp ganska omgående.
Sedan blev det ett vindletande och ett slående för att få högsta möjliga fart på kryssen till Gråmossa. Som mest gick det i 1,5 knop!
Efter att ha rundat Gråmossa fanns det stråk med lite mer vind ute på Gålöfjärden så det gick fort tillbaka till Apelviksudd. Sedan blev det en nervös kamp mot klockan att hinna i mål innan maxtiden som är två timmar. Sakta gled jag genom bleket, hittade lite vind strax innan mål och kunde gå i mål kl 20:58.
En riktig pyssegling. Milou går ganska bra i lätta vindar och seglar jämnt med betydligt snabbare båtar. Mest nöjd är jag att jag kom i mål.
Alla resultat finns på gbk70.se

130304 Anmäld till Orno Runt 2013

Då var man anmäld till Orno Runt 2013. Gå in på Ornö Runt för att se alla anmälningar.

130220 Årets mätbrev

Idag fick jag årets mätbrev. Klicka på länken under "Om Milou" här till höger för att se hela mätbrevet.
SRS-talen blev aningens lägre än förra året. Helt i linje med standard-SRS som också blev lite lägre för Albin Alpha.

Med Spinnaker: 1,092
Utan Spinnaker: 1,056

120908 Gålökannan

I år seglade jag Gålökannan; tävlingen som vi i GBK själva arrangerar. De två senaste åren har jag hjälpt till på berget, så i år ville jag segla.
De sade att det skulle blåsa friska vindar, så vid registreringen tog jag bort möjligheten att segla med spinnakern. Det skulle bli V till NV-vindar också varför det skulle bli mest halvvind runt banan. Iom att de lovade mycket vind körde jag med självslående focken, men med full stor.
Vi kom iväg bra i starten. Många båtar hade problem med sina spinnakrar i början, men efter ett tag fick de ordning på nylonet och då kom de ikapp. Vi hade sällskap med en Albin 78:a med spinnaker och en Dehler 29:a runt hela banan i två varv. Speciellt Albin 78:an var det tighta dueller med då vi har nästan samma SRS-tal om jag inte har spinnaker.
Vi kom i mål bland de sista, men det skulle vi göra om man tittade på SRS-talen. Jag tyckte det gick ganska bra och vi seglade så bra vi kunde. Tillslut kom vi på en 5:e plats av 13 startade vilket var en positiv överraskning.
Så här i efterhand skulle vi ha valt den överlappande focken. Det blåste inte så mycket och det var obefintligt med kryss.
Alla resultat, filmer och bilder finns på www.gbk70.se.

120616 12h Ensam 2012

Det blir ett kort referat denna gång då denna segling bara är att glömma och komma igen nästa år.
Det var de mest perfekta vindarna. SO 6-9 pga en regnfront som gick över tävlingsområdet; Sandhamn-Landsort. I 11 timmar gick båten mellan 6 och 7,5 knop hela tiden med idel halvvindsbogar eller för om tvärs. Följande punkter betades av:
537 (start)
536
535
534
535
541
542
541
517
543
542
Efter 542 åkte jag mot målet som är punkt 553. Här var jag redan försenad. 542 prickade jag av lite efter kl 18.00 och till 553 hade jag ca 10 distans. OK, en halvtimme sen då med samma vind det har blåst hela daten. Men till min stora fasa tuppade vinden av helt och totalt så jag gjorde bara 2-3 knop efter sista punkten. Ju närmare målet jag kom, desto mindre blåste det. När jag var 2 distans från målet kl 22.00 åkte jag i blott 0,5 knop. All min ihopseglade distans skulle försvinna i straff för sen målgång, så jag beslutade att åka hem istället.
På väg hem för motor åkte jag i den tjockaste dimman jag har råkat ut för hittills. När jag passerade Apelviksudd där det är som smalast kunde man bara ana det höga berget vid Apelviksudd. Tur att inte GPS:en lade av.
Som grädde på moset så tappade jag vindgivaren mellan punkt 543 och 542. Den satt i en täckplåt över masttoppen som bara var fastsatt med en plåtskruv som var gängad direkt i masten.
Bara att glömma och komma igen som sagt var.
All info om 2012 års Ensamsegling finns på http://24-timmars.nu/Stockholm/2012E.

120526 Ornö Runt (tävlingen)

Lappad och klar för avfärd

Startområdet. Det gäller att ha koll på väjningsreglerna!

Färggrant

TP52. SRS: 1,737

Älg på simtur

Då har även jag seglat Ornö Runt. I år talades det om deltagarrekord då över 230 båtar var anmälda. En del kom inte till start och fler kom inte i mål. Märkligt då vädret bjöd på riktig propagandasegling.
Trångt var temat för seglingen. Redan vid startområdet var det trängsel och det gällde att ha koll på både egen båt, väjningsregler och startlinje. Nåja, iväg kom jag iaf. Missade starten med en halv minut kanske, men inget nytt. Gör alltid sådana starter. Har svårt att ta för mig längst fram och riskera sammanstötningar.
Kryss upp på västsidan Ornö. Det var nordlig vind, så vi behövde bara göra två slag för att komma till Jungfrufjärden. Trångt var det ja. Man tyckte att man var i en annan båts skrotvind precis hela tiden. Väldigt frustrerande.
På Jungfrufjärden kunde vi falla av lite och Milou sköt fart. Överlappade focken har riktigt bra drag i lite svagare vindar. Nu åkte vi ifrån de mindre båtarna som vi fick skrotvind ifrån och kunde närma oss de andra något. Efter rundningen av Lilla Lökholmen var det dags att sätta spinnakern. Det gick bra trots att vinden tuppade av pga Bundsön. Vinden fanns utefter stränderna, så vi strök Bundsön och vänsterkantens öar hela vägen ner till faret in till Kymmendö kanal. Här hade vi ett val att göra; följa med de andra båtarna på västsidan av Fiver-Sätraön, eller gå på utsidan. Vi valde de senare då vi trodde att ön skulle läa vinden lite längre ner. Nu gjorde den inte det så vi höll samma fart som de andra båtarna plus att vi hade kommit längre från den rakaste vägen. Skönt dock att komma bort från alla båtarna och få lite fri vind.
Vi fortsatte på vårat eget spår och gick mellan Notholmen och Nedergårdsö. När vi kom ner till Nedergårdsö säg vi en älgko springa rakt ut i vattnet från en liten ö norr om Nedergårdsö och simma precis framför båten. Otroligt läckert! Söder om Notholmen kom NO som de sade på SMHI med besked. Förut hade det blåst ca 5 m/s, men nu ökade det till ca 7-8. Det gjorde att spinnakern blev tung att hantera, men det var bara att bita ihop och kämpa lite. Men det kändes i handflaterna när man kom hem, trots handskar.
I hålet vid Långbäling blev det trångt igen. Riktigt trångt. Just när vi skulle igenom kom ett par snabbare båtar ikapp, så var var väl ca 6-7 båtar i klunga, alla med fulla ställ, som skulle igenom. Det blev lite kaosartat för att uttrycka sig milt. Bara att ta det lugnt, hitta sitt spår även fast det inte var det bästa och komma igenom utan incidenter. Efter Långbäling kom vi lite långt ner för att få lite fri vind. En långsammare båt låg i lovart och vi kom inte om pga skräpvinden (igen). Utanför Värnöbergen fick vi ta ner spinnakern. Nordpricken vid Lindholmsgrundet måste man åka norr om så det blev en liten kryssbog innan vi kunde runda.
Efter Rumpudden blev det kryss upp till målet vid Kolnäsviken. Vinden hade ökat så jag fick tighta hem akterstaget, men vinden var för stark ändå. Nu hade jag läst på www.blur.se att det är bättre att släppa ut lite på båda seglen, inte gå så högt för att få fart på båten istället för att pina höjd och gå långsammare. Pinar man höjd med för mycket segel åker båten bara i sidled. Det fungerade otroligt bra. Båten lutade inte så mycket och vi fick mycket högre fart vilket kompenserade höjd-tappet.
I mål kom vi 4 timmar och 51 minuter efter starten. Mörbultade och hungriga. Men på det hela var vi mycket nöjda med insatsen.

Alla resultat finns på www.ornorunt.se.
Vi kom totalt på en 56:e plats av 169 som fullföljde i enskrovsklassen, en kanonplacering. Det var bara Mats Holmqvist av Gålöbåtarna som vi hade framför oss i resultatlistan. Mats gick det dock inte att rå på. Han slutade på en 16:e plats efter ett otroligt bra race!

Nästa år är det dags igen. Då gäller det att lära sig av misstagen i år.

12-timmars ensam 110618-19

12-timmars ensam är en segling arrangerad av Svenska Kryssarklubbens Stockholmskrets. Tävlingen använder punkterna för 24-timmars som man skall försöka segla till ensam på 12 timmar. Det finns vissa punkter man kan starta från och sedan har man en gemensam punkt för målgång (553 Radiomast Stavsnäs) med gemensam prisutdelning och kortgrillning på kvällen i Norrviken på Runmarö.
Mer info på Stockholmskretsens 24-timmars hemsida.

110618 12-timmars ensam

Nedan följer redogörelse sträcka för sträcka som jag åkte på i 12-timmars 2011:
537 St Rotholmen - 536 Mysingeholm och tillbaka
Jag kom till startpunkten 537 ca en kvart för sent. Vädret hade lovat V vridande till SV och det verkar som Vädret hade rätt. Det gick att sträcka ner till 536, men sedan ej möjligt att åka vidare till punkt 535. Vände därför tillbaka till startpunkten och fick dagens första spinnakerbog. Det var snudd på halvvind tack vara fartvinden, men det gick och jag kunde ta in på en annan båt som startade från samma plats och åkte samma sträcka.
537 St Rotholmen - 514 Storskär
Många gånger har jag sett ensamseglare åka från startpunkten 537 till 514 Storskär som ligger utanför Utö. Vinden var ganska bra för detta, så jag ville försökte jag med.. Man åker ner förbi Varnöbergen på Ornö och sedan genom ett hål precis norr om Utö. Hit gick det bra och jag hade halvvind till lite för om tvärs. Efter att ha åkt igenom hålet tyckte jag att vinden tuppade av helt och hållet. Det gick ordentliga vågor så jag var orolig att jag inte skulle kunna ta en kryssbog ner till Storskär i den lätta vinden och bestämde mig för att försöka mig på punkt 515 istället som ligger söder om Huvudskär. När jag tittade på punkt-kartan såg jag dock att man inte kunde åka direkt mellan 537 och 515! Vad göra? Just då kom dock vinden som hittills hade läat bakom Utö och det gick att sträcka upp till Storskär. Men oj vilka vågor! Det var som rullande berg som kom emot mig. Milou kändes väldigt liten just då.
514 Storskär - 541 Långbäling
Efter att ha guppat runt i vad som kändes evigheter kom jag till sist fram till Storskär, som tydligen var fåglarnas paradis. Jag var rädd att de skrämda fåglarna skulle flyga in i riggen, men de verkade ha bra koll på läget. Runt ön och sedan kurs mot Ornö för att ta punkten 541 ("Linjen ön Österbådan och nordöstra udden på ön Gålkobb"). Här skulle det gå att sätta spinnakern igen, men med den kraftiga dyningen sa självbevarelsedriften ifrån. Mäktiga surfar blev det ändå.
541 Långbäling - 517 Norsten
Vid passeringen av 541 såg jag en annan deltagare komma från Sadelöga-hållet och undrade vilken punkt han hade tagit? Tänkte inte mer på det utan åkte vidare mot 517 som jag hade tänkt från början. Det visades när jag titta lite mer noggrant i sjökortet att hålet ut förbi Sadelöga leder till punkt 515. Vägen mellan 541 och 515 hade för dagen idealisk vindriktning och jag grämer mig fortfarande att jag inte åkte den sträckan innan jag tog 517. Med facit i hand hade jag varit mycket nära 1:a platsen om jag inte hade varit så envis!
Nåväl, mot Norsten! Först var det dags att äta lite för jag hade redan varit ute i drygt 4 timmar! Tiden går fort när man har roligt... När maten var uppäten och energin var tillbaka var det dags att falla av runt Marskär och sätta spinnakern igen. Han som kom från Sadelöga skulle åt samma håll så vi hade sällskap tills spinnakern kom upp. Sedan kom han på efterkälken rejält. Framme vid Norsten skulle jag vidare norrut, så jag drog bara ner spinnakerstrumpan men lät allt sitta uppe. På så sätt kunde jag runda punkter och anteckna i lugn och ro innan jag hissade upp strumpan igen för att försätta färden med spinnaker. Utan strumpa skulle det vara svårt att segla med spinnakern själv!
517 Norsten - 542 Aspskär
Som sagt, runda 517, ny kurs, anteckna tid och vilken punkt och sedan upp med strumpan igen. Här gick det undan. Jag hade lite dyning akterifrån från havet. Surfarna och dyningen gjorde att jag klockade 8.7 knop på GPS:en. Jag tror det är fartrekord sedan jag köpte GPS:en. Efter jag rundade Ytterrevet på Boskapsön fick jag ta ner spinnakern igen. Vinden hade dock vridit mot mer S. Hade jag varit mer djärv hade spinnakern suttit kvar ett tag till.
542 Aspskär - 551 Fjärdhällan
Nu ville jag ta några punkten på norra Jungfrufjärden och södra Nämndöfjärden. Tanken var att segla triangeln 542-551-552 i två varv och sedan åka mot målet 553. Första benet gick bra. Halvvind och bra med vind. Jag gick norr om Boskär för att slippa lä av ön.
551 Fjärdhällan - 542 Aspskär
Andra benet av nämnda triangel var inget vidare. Plattläns nu när vinden var mer sydlig, så jag ändrade mig till att först ta 542 igen och sedan åka mot 552. Nu kom vinden lite för om tvärs och det var kryssbog efter Kvinnholmen, men det gick att sträcka.
542 Aspskär - 552 Grönö
Dags att fylla på med lite mer energi igen. Matlådorna jag har består av pasta och tonfisk. Den andra lådan fick jag inte ner. Hua vad det smakade illa på slutet. Måste komma på bättre lådor som går att äta.
Efter matlådan blev det spinnaker igen ner till gröna pricken utanför Grönö fyr.
552 Grönö - 553 Radiomast Stavsnäs
Första biten var det halvvind, men när jag vek av vid Kofotsgrund kund jag hissa upp strumpan. Vinden hade nu avtagit en del och det blev inte lika spektakulärt spinnakerkör ner mot Stavsnäs. Vinden vred sig inte kors och tvärs konstigt nog, men skvalpit blev det som vanligt sista biten.
Väl framme vid 553 hade jag nästan två timmar kvar att använda. Tyvärr låg nästan alla punkter för långt bort för att det skulle gå att nå dem utan att komma försent till målet, så jag tog den närmsta punkten som ligger alldeles intill.
553 Radiomast Stavsnäs - 555 Stavsnäs och tillbaka
555 är startpunkt för de som startar vid Stavsnäs och ligger någon sjömil inåt kanalen. Sträckan mellan dessa punkter är riktigt besvärlig då vattnet är strömt, stora motorbåtar river upp sjö och vinden är väldigt byig och kommer från olika håll hela tiden. Sträcka upp till 555 hade jag dock spinnakern kvar uppe och fick vid ett tillfälle släppa helt på lägajen för att inte broacha rätt upp på land. Spännande värre. Efter rundningen bestämde jag mig för att åka i mål och ta en tidig målgång. Då får man en bra bryggplats i Norrviken (Svenska Kryssarklubben har en brygga och bojar man kan ligga vid här) och gott om tid att varva ner innan prisutdelningen.

Samling i Norrviken. 12-timmars ensam använder precis som 24-timmars den orangea vimpeln.

Samling för prisutdelning på bryggan.

Arrangörer Karl-Ingvar Malmgren (KIM) och Lennart Johansson.








Resultatlistan har inte kommit ut än.

110619 Runmarö - GBK70

Resan hem blev en blöt historia. Det började smådroppa när jag lämnade bryggan och sedan bara tilltog det. Vinden var denna dag NO:lig varför jag hade medkör hela vägen. Motorn fick jobba tillsammans med focken med det gick undan ändå. Framme vid bryggan var jag duktigt blöt på utsidan. Insidan var dock torr tack vare seglarstället.
Det var skönt att komma hem igen efter många timmar på havet. Det är en kul tävling/utmaning, men drygt 60 distans aktiv segling på en dag sätter sina spår i kroppen.

Frykbergs vårrace 100619

Då var det dags för Frykbergs igen och första tävlingen är vårracet.

GBK70 - Hästholmen
Dist: 29.6
Medelfart: 5.5
Tid: 5:21

På väg upp till Hästholmen, samlingshamn där skepparmötet äger rum på morgonen, fick vi en frisk sydlig vind. Bara att hissa det vi hade uppe och sitta och åka med. Ibland är det enkel att segla. Milou är lite tung på rodret med det stora storseglet och lilla focken om vinden kommer snett akter om båten, men ingenting som stör.
Vid Stavsnäs hade vi avverkat 19 distans på 3 timmar med toppfarter upp mot 8 knop. Resten av resan; Kanholmsfjärden och leden till Grinda/Hästholmen blåste det lite mindre, så snittfarten minskade något.

Racet; Hästholmen - norr om Lökaö
Dist: 23.7
Medelfart: 3.8
Tid: 6:10

 Starten gick i ingen vind alls. Det var mycket svårt att ens få styrfart över startlinjen. Eftersom vi använder omvänt LYS/SRS (individuell start med gemensam målgång) är den svaga vinden en fördel för de snabbare båtarna vilket skulle visa sig i resultatlistan.
Ett tag efter starten började det blåsa lite och fältet drog iväg. I den första större vattenytan kom så dom snabba båtarna på bred front anförda av en Linjett 33. Milou gjorde dock inte bort sig helt utan höll nästan jämna steg med dom lite snabbare båtarna.
På Träskholmsfjärden blev det kryss hela vägen. Det märktes så väl att båtarnas fart jämnas ut på kryssen då fältet var ganska intakt hela vägen upp till Möja. Undantaget var de riktiga spjuten som drog iväg. Ett par riktigt dåliga slag/beslut gjorde att dagen var förstörd för Milou. I alla fall just då.

För när vi gick söderut utmed Möja hade nästan hela fältet fastnat i ett blåshål ute på Möja Västerfjärd. Upp med spinnakern, som bara ett fåtal båtar hade anmält sig med, och snart var vi ikapp nästan hela fältet igen. Där låg bl a Linjetten, en Nova, en NF (samma LYS/SRS som vi hade matchrace med). Vi gjorde ett misstag även här och det vara att åka rätt in bland de andra båtarna som satt fast och inte söka efter vinden som fanns närmare Möjalandet. Där gick två av de långsammare båtarna och de körde om vi som låg i blåshålet. Blåshålet fanns där eftersom vinden höll på att vända till ren sydlig. När den väl kom fram till oss blev det kryss och slagdueller igen ner till Södermöja. Nu gick det bättre och Milou hade övertaget i de flesta väjningssituationer.
När vi gick runt Möja och åkte norrut i farleden hade Milou bara Linjetten framför sig. NF-en hade dock brutit. Upp med spinnakern igen och nu drog Milou ifrån de andra som hade anmält sig utan spinnaker. Det var på håret att vi kom ikapp Linjetten, men den gick i mål ett par båtlängder innan oss.

På det stora hela får vi vara mycket nöjda med seglingen. Speciellt den senare delen runt Möja då vi faktiskt slog bl a en Albin Nova och en Omega 34 på ren båtfart.
Prisutdelning som vanligt på kvällen av seglingsnestorn Bo Frykberg. Resultatlistan var dock en förutbestämd historia. Överst fanns det snabbare båtarna med LYS/SRS på över 1.30. I höstas var det de långsammare båtarna som drog det längsta strået, så jag antar att det jämnar ut sig, men ändå är det surt när man inte tävlar på lika villkor. Vi får hoppas det blåser lite jämnare i höst.

Lökaö - GBK70
Dist: 39.5
Medelfart: 4.9
Tid: 8:06

Blåste det lite på lördagen blåste det desto mer på söndagen. Ca 10 m/s S till SV, dvs pinkryss hela vägen hem. Jag behöll 110% focken och tog in ett rev. Fick dock slita som ett djur i skotbänken hela resan då 110% focken inte är självslående. Att det skall vara så svårt att lära sig detta. När det blåser hårt hinner man inte med att skota hem focken för hand så man inte behöver skota in den med vincharna så mycket, därför bör man segla med självslående så fort det blåser mer än 8 m/s. Jag trodde också att det skulle bli långa slag så jag inte skulle behöva slå så mycket, men då hade jag av någon anledning glömt bort Möja kanal, Stavsnäs och Smådalarö...
Nu fick jag stå mitt kast så det var bara att kämpa på tills vi var hemma efter 8 timmar. Det var länge sedan jag var så slut i kroppen som då. Hamburgarna till middag smakade gudomligt.

Onsdagssegling 100519

Denna onsdagssegling var det inte så mycket förberedelser. Förseglet satt redan uppe, så det vara bara att starta motorn och bege sig ut. Jag hade den självslående focken uppe och trodde det skulle bli väldigt bra då det blåste en del när vi åkte ut till start. Men ju närmre själva starten vi kom, desto mindre blåste det. Typiskt.
Till start kom vi iallafall och det blev den stora banan idag. Vind från NO innebar kryss upp mot Gråmossen. Därefter blev det halvvind genom hålet mellan Havstornsudden och Toklo. Vi hade deklarerat "fullt ställ", så det var bara att ta fram spinnakern och hissa på. Jag hade inte säkrat lovartgajen när jag hissade upp strumpan så halvvinden tog tag i spinnakern direkt vilket innebar att spinnakern åkte ut som en flagga efter båten med hela lovartgajen ute (tur att man har stoppknopar på ändarna av skoten). Efter mycket slit fick jag tillslut in lovartgajen och seglet mot bommen igen, men då hade halva benet redan seglats.
Vid rundning röda pricken var det åter igen kryss i än mindre vind. Efter rundning av Toklo var det spinnaker in i mål. Denna gång gick det bättre att få upp spinnakern. Det gäller dock som sagt att säkra lovartgajen när man hissar...
Milou gillar inte pysvind. Hon känns som en stoppkloss, speciellt med lilla focken. Vi får hoppas på mer vind nästa gång vi seglar Onsdagsseglingen. Problemet är att Onsdagsseglingen seglas på kvällen då det blåser mindre än på dagen.
Nästa vecka står jag själv på berget och släpper iväg båtarna.

Resultat och länk till filmer

Onsdagssegling 100505

Seglade premiären av klubbens onsdagsseglingar i onsdags. Min kompis Peter följde med. Han hade aldrig seglat med Milou förut så det var kul att få visa upp båten för honom.
Det blåste en svag sydlig vind så det var ett ypperligt tillfälle att pröva nya focken (se föregående inlägg). Focken var inte upphissad än så det var det första steget. Alltid pirrigt att hissa ett nytt segel. Kommer det att vara rätt dimensionerat? Går det att hissa över huvud taget? Jag behövde inte vara orolig. Det gick mycket bra då seglet är mycket fint sytt. Det som inte fungerade så bra var att rulla ut seglet. Jag har spinnfallet kopplat till pullpit varför spinnfallet ligger utmed förstaget. Den nya focken är lite stel, så det bildas en flärp som sticker ut högst upp som tar tag i spinnfallet så det snor sig runt förstaget. Vad jag får göra är att koppla spinnfallet till bygeln för spinnbommen så att fallet går utmed masten istället.
Svag vind betyder den korta banan (se länk nedan för banbeskrivning). Vi ville testa alla segel denna första segling, så spinnakern åkte upp i starten. Det var så lite vind att den inte fyllde ordentligt. Vi åkte också för nära det höga Apelviksudd varför vinden vände och vred sig så spinnakern fick aldrig vara i fred med fartminskning som följd. Man måste ta en vidare bana runt Apelviksudd så man har vind hela tiden. Att jag aldrig lär mig detta!
Efter Apelviksudd ner mot Gråmossen var det bättre med vind, men den sydliga vinden hade blivit sydväst varför vi fick halvvind eller vinden in lite för om tvärs, dvs ingen idealisk vind för spinnakern. Efter Gråmossen och in mot mål var det kryss som gällde och den nya focken fick bekänna färg. Vi tog faktiskt in på båtarna i samma klass som Milou och focken stod som en dröm. Högsta betyg!
Vi var sista båt i mål, men kom tillslut näst sist efter SRS-omräkningen. Nästa gång blir det nog bättre. Då skall vi race:a mer och testa segel mindre!

Banbeskrivning och resultat

Första anmälan till tävlingarna 2010 är gjord

Då har jag anmält mig till Frykbergs vårsegling 2010. Anmälan var öppen så varför dröja med att anmäla sig? Skall jag ha chans att försvara Tennfatet, som är priset för bästa seglaren sammanlagt vår och höst, måste jag ju ändå segla båda tävlingarna i år igen. Det som är synd är att tävlingen ligger på samma helg som Svenska Kryssarklubbens 12h Ensam (sista helgen innan Midsommar), men jag får helt enkelt ta ett break från ensamseglingen och komma igen nästa år.

Frykbergs höstsegling 2009

Frykbergs Skärgårdssegling

GBK70 - Hästholmen (29,8 nm)
Vi åkte upp till Hästholmen på fredagen. Det hade blåst hårt hela veckan och det blåste även på fredagen. Inte lika mycket, men ändå. Ca 10-12 uppskattade jag det till (kanske dags att investera i ett vindinstrument?). Ingen motvind dock, så vi testade att bara rulla ut den självslående focken. Det gick sådär. Mellan 4-5 knop, men ingen racerfart direkt när det blåste så mycket. Bakom Kofoten (vid Kofotsgrund) satte vi storen med ett rev och sedan blev det åka av. Runt 7 knop hela vägen tills vi skulle in bakom öarna vid nordvästra Kanholmsfjärden.

Bland öarna fick vi möte med båt modell större. Tallink har visst en linje som går här och går ut via Sandhamn. Den båten mötte oss. Jag trodde jag drömde. Ingen idé att trottsa att seglare har företräde direkt. Här var det störst går först som gällde så jag fick vackert lämna väg och åka in till kanten av farleden.
Väl framme såg vi att deltagarantalet var betydligt större detta race än racet på våren. Det var knappt att Milou fick plats men vi hittade en udde längst ut som vi kunde komma in på. Inte direkt vindstilla, men det är det sällan när stora båtsällskap skall ligga tillsammans. Det behöver inte vara helt vindstilla heller eftersom få båtar ger lä till många. Det gäller bara att inte vara den båten som ger lä...

Racet (22 nm, 3h54)
Vinden hade lagt sig på morgonen och vridit till SV. Perfekt för banan då det då blir spinnakerrace nästan hela vägen. Kul att få användning av nyinköpta seglet även i tävling.

Det började bra. Med spinnakern uppe gled vi enkelt om de flesta båtarna som startade innan oss. Det var bara två som vi inte kom om i början och skulle inte göra det på hela tävlingen heller. I början av Träsköfjärden hände det. Jag gjorde en gipp med spinnakern men märkte att bommen inte ville åka fram ordentligt, så jag tog tag i bommen och puttade fram den. PANG!, sa det. "Vad var det!" tänkte jag, men ingenting verkade vara sönder, så jag seglade vidare. När jag sedan skulle göra en gipp till så räckte det med att ta loss beslaget från masten för att det skulle fall i bitar som givetvis letade sig över relingslisten och ner i vattnet. Katastrof!

Ingen spinnaker bom = ingen spinnaker eller möjlighet att spira. Under några mörka ögonblick övervägde jag att åka hem. Klockan var bara runt 12, så jag skulle vara hemma vid 7 tiden kanske. Just då var det en väldigt lockande tanke. Efter några dystra minuter när hela flottan kom närmre och närmre bakifrån sa tjejen att hon kunde ta båtsaken och spira förseglet. Hon är för underbar. Tävlingsinstinken började väckas igen och det nya målet att iallafall inte släppa förbi de långsammare båtarna formulerades. Tjejen gick upp på däck och Milou fick nya krafter. Jag började fundera på om man inte skulle kunna sätta upp spinnakern igen ändå och komma in i matchen igen. Spinnakerbommen, som igentligen är en spirbom, har ett hål vid beslaget. Om man kunde använda det hålet för att binda bommen till masten skulle vi faktiskt kunna sätta spinnakern igen! Jag rotade fram en tamp, band fast bommen, riggade gajjarna och hissade på. Det fungerade! Bommen blev lite kortare, men spinnakern fyllde och det var det som var viktigast.
Vid Möja tog vi ner spinnakern, fick kryssbog ner till Södermöja och satta spinnaker igen för att åka farleden norrut mot målet. I farleden var vi tvugna att gippa vilket blev mycket spännande med bommen som satt fast i masten. Jag fick slacka på liften för att kunna föra bommen under förstaget och allt blev bara kaos. Tillslut fyllde det igen, men den typen av gipp är inte att rekommendera. Mycket enklare då att koppla bort bommen från masten, koppla beslaget till lovartsgajjen och sedan sätta fast det andra beslaget i masten.
I farleden fick vi släppa förbi en båt, men en fin-fin 4:e plats blev det vilket jag är mycket, mycket nöjd med. På uträknat LYS kom vi på en 5:e plats vilket jag är ännu nöjdare med!

Väl i Lökaöns östvik badade vi och åt middag innan det var dags för prisutdelning. Förutom Rorkulten, som delas ut till den båt med värst haveri (spinnakerbomsbeslaget), vann jag vandringspriset tennfatet som delas ut till totalsegraren vår och höst. Mycket roligt.

Lökaö - GBK70 (34,9 nm)

Vinden höll i sig, så det blev kryss söder ut. Det började bra och vi kunde sträcka långa sträckor, framförallt över Kanholmsfjärden. När vi kom in i Stavsnäshålet skulle det som vanligt bli konstiga vindar och strömmar. Stavsnäs måste vara platsen som seglingsguden glömde. Det skall alltid stöka här. Efter stöket hade vi god fart ner på Nämndöfjärden tills vi nästan kom till Husarn. Där dog vinden och vi gick för motor en bit. På Jungfryfjärden började det blåsa och det ökade. Som det ökade sen. Vid Smådalarö var vi uppe i ca 12 m/s motvind igen och det blev en kamp ända in i mål.
Efter drygt 7 timmar var vi mycket möra och trötta. Det var skönt att komma hem igen.

Ericsson Seglarklubb KM 2009

Ericsson Seglarklubb annordnar varje år ett klubbmästerskap på sensommaren. När jag började segla dessa KM utgick banan från Grönskärsfladen. I år flyttades banan pga dåligt deltagarantal till utgångspunkt Korshamnsviken och sedan gick racet på Nämndöfjärden.

Resan till Korshamnsviken - 15,5 nm
Vi åkte upp på fredagen. Fint väder till att börja med med god vind i seglen. När vi kom ut på Jungfrufjärden kom det upp mycket mörka, dvs kolsvarta, moln från fastlandet och hotade oss tillslut från alla håll. Efter vi hade rundat Husarn bröt helvetet loss. Vinden vred och ökade, himlen öppnade alla kranar samtidigt och det var bara att hålla i sig. Slack i skoten och noll sikt pga hårt regn som förvandlade vattenytan till ett skum. Blixtarna stod som spön i backen runt omkring oss. Som tur var träffades vi inte utan blixtarna slog endast ner över land.
Blöta och lite omskakade kom vi tillslut fram till Korshamnsviken. Då hade solen börjat titta fram igen för att se vilka som överlevde vädrets makter.

Racet - 20,4 nm
Ericsson Seglarklubbs KM seglas precis som Frykbergs Skärgårdssegling med omvänt LYS, dvs med individuell starttid och först i mål.
På morgonen blåste det absolut ingenting! Starttiden fick flyttas fram pga att första båt var kvar på startlinjen när nästa snabbare båt skulle starta. Efter en timme började det blåsa och vi gjorde klart för omstart.
Visst hade det börjat fläkta liten, men fortfarande var det svaga vindar. Milou och en NF startade samtidigt. Redan tidigt stod det klart att NF:en för dagen var den bättre båten och seglade sakta med säker ifrån Milou.
Banan går från Korshamnsviken söder ut till lysbojen Husarn, norrut till Grönknallen, österut till Kalkkobben, västerut till Franska stenarna och sedan rundas Furuskär innan man seglar i mål utanför Korshamnsviken. Redan vid husarn var alla båtarna samlade, så denna dag kan man inte säga att omvänt LYS inte var något lysande handikappsystem. Vad det verkade blåste det mer i starten än ute på Nämndöfjärden därför kom de snabbare båtarna snabbt ifatt de långsammare. Sedan när Husaren skulle rundas ökade vinden igen som vid målgång var ca 8 m/s. Det gick inget vidare för Milou som slutade näst sist. Det är väl bara att ta nya tag nästa KM antar jag.

Resan hem - 23 nm
Under natten började det blåsa igen och på söndagen när vi skulle hem blåste det styv kuling. Givetvis rakt emot. Så det var bara att reva allt så mycket det gick och stånga sig ner till Gålö. En reflektion när man kryssar i så hård vid är att man har svårt att vinna höjd. Båten driver så mycket i förhållandet till båtens fart frammåt att kryssvinklarna ser riktigt hemska ut. Nästa gång när det blåser så hårt skall jag testa att ha större försegel än stor. Då kanske farten genom vattnet blir lite större?
När vi seglade in i Gålöfjärden orkade vi inte längre. Vi sökte skydd bakom Torrbänken och tog ner seglen. Det var knappt att den lilla motor Milou har gav henne fart frammåt i den starka motvinden, men tillslut kom vi fram till bryggan.
Varför kan det aldrig blåsa lagom för?

Gå till Ericsson Seglaklubbs resultatsida för resultat.

12h Ensam 2009

Årets upplaga av Svenska Kryssarklubbens Stockholmskrets 12h ensamsegling började lika lugnt och stilla som förra årets upplaga slutade. Det blåste nästan ingenting vid starten och det skulle avta ännu mer. På väderleksrapporterna pratade de hela tiden om NV och ökande, men mer om det lite senare.
Trög start med andra ord. Jag startade som vanligt från punkt 537, St Rotholmen, och körde sedan mot sundet mellan Utö och Ornö. En del deltagare som startade från samma punkt gick norr om Utö för att ta en punkt utanför Utö, men att gå i lätt vind på öppet hav är ingen höjdare, så jag åkte via Lindholmsgrund för att sedan styra Milou norrut.
Ute på Fjärdlångsfjärden började vinden avta allt mer och strax norr om Fjärdlång dog den nästan helt. Nu kom också vindvridningen till NV och vinden ökade något. Det blev en fin resa upp till Stavsnäs där målgången var. Detta år klarade jag målgången på tid vilket var första gången på tre försök.
På 12 timmar seglade jag 37,7 distans. Långa stunder fick jag vara glad om det gick över 2 knop...

På kvällen ökade sedan vinden allt mer från NV till Kulingstyrka. Det regnade i princip hela tävlingen.

Av startlistans 24 deltagare kom bara 11 i mål. Resten startade inte eller gav upp.

I resultatlistan får man bara tillgodoräkna sig distanserna mellan olika punkter man skall runda. Därför står det att jag endast har seglat 29,6 nm i resultatlistan.

Gå till 12h Ensam 2009 på nätet för resultat och officiell rapportering.