120609 GBK70-Sadelöga

Spinnaker med vinden för om tvärs

 

Skepp med klassisk bakgrund

Fantastisk kväll

Solnedgången var det inte något fel på heller

Åkte ut för att övernatta denna helg. De lovade dåligt väder på lördag morgon, men sedan uppsprickande molnighet med solchanser på eftermiddagen, så vi åkte ut efter Jessicas jympapass. Det hade slutat regnat då och solen gjorde tappra försök att lysa igenom molntäcket. Vinden var från början västlig, men när vi kom ut utanför Havtornsudd var vinden stadigt SV. De lovade den vinden mer eller mindre hela helgen så det var skönt att den kom redan från början. Till Rotholmarna åkte vi för motor för att luncha under gång. Det var bra att vi gjorde det då det dröjer alltid innan vi kommer fram. När maten var avklarad satte vi segel. Målet var Sadelöga, varför det var kryss ner till Rumpudden (vi gjorde bara två slag) och sedan kunde vi falla av mot Långbäling. Vi testade spinnakern, men fartvinden gjorde att vi fick kryssbog. Vid Värnöbergen bar det inte längre. Sedan hade vi vinden för om tvärs hela vägen. Det blåste ca 4-5 m/s så det var en riktigt fin segling i lagom vindstyrka.
Framme vid Sadelöga var det ledigt. Det var allmänt väldigt få båtar ute. För kallt antar jag. Vid Sadelöga var det vindstilla, soligt och helt fantastiskt. Det kom upp några molnfronter under kvällen, så helt molnfritt var det inte, men det är synd att klaga.
Innan middagen gjorde jag lite båtjobb; nya skotlinorna skulle fixas till i ändarna, vattentermometern i loggen skulle kalibreras och länspumpen skulle testas. Allt gick bra och fungerade. vattentermometern fick jag kalibrera hela tre grader. Det var inte 14 grader i vattnet, utan 11..!
Lagom till middagen mojnade vinden och vi åt i sittbrunnen för första gången. Du stunder när solen lös var bara de värda mer än allt slit på våren och vintern. Helt fantastiskt och vi njöt i fulla drag. Efter middagen dog vinden helt och trotts att luften var kall kändes det inte så kallt. Nu kände man också de här härliga salta tångdoftspuffarna lite då och då.
Efter solnedgången gick vi ner, satte på värmaren och fixade fika. Det var så ljust att vi inte skulle behöva fotogenlampan, men vi tände den ändå för mysfaktorns skull.