Bergskär 110603-04

110603 GBK70-Bergskär

Det började bra med V-liga vindar på Gålöfjärden. Då tänkte vi ta en liten omväg runt Ornö med spinnaker. När vi var nästan framme vid Toklo dog dock vinden totalt.

Stiltje på Gålöfjärden

Det är sällan man ser Gålöfjärden så här stilla.

0,8 knop är inte mycket. Krypfart, men vad gör man när det inte blåser? Efter ett tag kom vinden igen. Nu från NO. Vi försökte åka söderut iaf, men det blåste så lite och växlande att vi inte skulle hinna runt Ornö om det fortsatte såhär. Vi åkte därför norrut för att kryssa oss upp till Jungfrufjärden. Det går lite bättre när man kan göra sin egen vind mha fartvinden. Det blev en fin kryss med allt tilltagande styrka på vinden.
Väl ute på Jungfrun mojnade vinden igen och det blev en kamp för att hålla fart i båten. Precis när vi hade gjort ett slag kom en Vagabond på kryss framför oss och slog precis så att vi fick dess skräpvind. Vad arg jag blev. Det är så man gör när det är kappsegling, men när man nöjesseglar kan man väl hjälpa varandra istället. Det vara ju inte direkt trångt, utan Vagabonden hade hela Jungfrun att slå på. Hur som helst gjorde jag två snabba slag och åkte ikapp Vagabonden på ren båtfart. Det finns visst idioter överallt!

Kanotister på Bergskärfladen

Väl framme vid Bergskär mötte vi upp mamma och pappa som låg vi badberget. När vi pustade ut med en sen lunch kom det en hel armada med kanotister glidande. Måste ha varit någon klubb som kände på vattnet. Efter lunchen gjorde vi en förflyttning till Själskär eftersom vinden skulle vrida till S-SO. Där fick vi en väldigt fin kväll med middag och mycket sol.

Villinge mitt i natten. Fortfarande ljust...

Efter fikat på kvällen skulle vi starta värmaren, men den ville inte tända och det vällde ut rök från själva värmaren istället för från avgasröret. Jag försökte flera gånger att starta värmaren, men med samma resultat. Båten blev snart fylld med rök eftersom insuget till kupéluften sitter i samma utrymme som värmaren sitter. Bara att öppna alla luckor och vädra ut. Som tur var tyckte inte myggorna om röken heller, så vi fick inte in så många myggor under vädringen. Den natten sov vi utan värmare. Med närhet och duntäcke gick det bra. Ingen av oss frös.

110604 Själskär-GBK70

På morgonen var värmaren högsta prio. Prövade att bara starta värmaren som den var med samma resultat som kvällen innan. Vilken överaskning!
Bara att börja i ena änden och jobba sig framåt. Enden började vid diseltanken. Bytte bränslefiler och såg till att bränslepumpen pumpade upp disel som den skulle. Efter det inte bara rök värmaren utan droppande väldigt mycket disel som inte förbrändes. Då kändes det som att det var något fel på värmaren.
Frågan var lite varför röken vällde ut under värmaren och inte kom ut från avgasröret? Vid noggrannare studier visades det att röken kom från skarven mellan värmaren och avgasröret. Då måste det vara stopp i avgasröret, som går i en båge för att inte vatten skall rinna baklänges ner i värmaren. Men vatten samlas i den lägsta punkten så att det blir som ett vattenlås. Mycket riktigt fanns det ganska mycket vatten i slangen. När det var tömt kom röken ut från avgasröret och kort därefter hoppade värmaren igång. Otroligt skönt!

Linnea på väg hem

Efter strulet med värmaren var det dags för lunch och sedan färd hemåt. Mamma och pappa åkte före oss då vi inte var riktigt klara samtidigt efter lunchen.
Vi tog vägen runt Mörtö-Bundsö för att få lite segling. Vi tänkte hissa spinnakern, men det var lite för kort väg för att göra oss besväret att hissa upp blåsan. Ner till Mörtö-Bundsö var det plattläns. Vi gick ganska brant för att sedan kunna gira och få en mer slörbog, men ju mer vi girade desto mer vred sig vinden så det blev plattläns hela vägen på Norrfjärden.
När vi rundade Mörtö-Bundsö tilltog vinden rejält. Vinden kom in lite för om tvärs så vi behövde inte reva, men det var lite väl mycket segel uppe så vi fick ha lite fladder i storen. Mitt ute på Jungfrun avtog vinden och den vred tillbaka till SV. Vi hade siktat in oss på smådalarö och i början av Jungfrun skulle vi lätt kunna sträcka dit, men när vinden vred blev det bonnkryss hela vägen hem. På kryssbogar hade vi för mycket segel upp, så vi tog in ett rev i lä (inte så mycket vind) av Genböte.