Solensken och friska vindar. Det skulle blåsa 7-9 enligt rapporten, så jag tog ett rev från början. Vinden från SV. När vi hade passerat Havtornsudd fick vi känna på den riktiga vinden. SV i ca 12 m/s. Lite för mycket segel, men vi stretade på i de höga Mysingevågorna med lite fladder i storen och ej pinkryss för att få kraft att gå emot vågorna. Det gick ganska bra tyckte jag, men blöt blev man. Peter blev inte rädd av det hårda vädret utan njöt för fulla muggar av naturkrafterna. Efter rundningen av Rumpudden fick vi vinden lite mer från sidan och Milou kunde sträcka ut ordentligt. Jag vet inte riktigt vart vi klockade toppfarten, men jag gissar att det var på denna bog. Vågorna slog mot båtsidan och med vindens hjälp skvätte det över Milou så inte ens här fick vi vara torra. Efter Långbäling lugnade vågorna ner sig och det blåste inte fullt så mycket, så vi fick ett segelmässigt mycket fint ben ner till Sadelöga. Deplacementfart och inga vågor. Fantastiskt.
Vid Sadelöga var det lugnt och fridfullt. Lunch dukades upp och vi njöt av osannolik fin måltid. Sol, vindstilla och en ljudkuliss av vågorna som dånade mot andra sidan av ön.
Fick en chock när jag tittade på datat från seglingen på GPS:en. Toppfart på 9.5 knop. All time high. Kan Milou klara 10?
Ett par timmar senare var det dags att åka hem. Nu hade vi vinden i ryggen, men vi tog ett rev ändå. Halvvind/slör/läns hela vägen hem. Åkte på insidan om Björkö för att komma bort från den grova sjön på Mysingen. Detta medförde att vi hade plattläns långa stunder som var lite spännande när det blåste så mycket, men det gick bra. Berg till brygga på två timmar blankt. Hej vad det gick!
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar