120720 Marboviken-Grisslehamn

Första bron. Där ljudsignalerna inte gällde längre...

Andra bron var bara att åka igenom

Grisslehamn

Albert Engströms museum

Albert Engströms ateljé

Dags att ge sig av igen. Nu skulle vi upp till Grisslehamn via Väddö kanal. Bosse tipsade om att gå via Vätö kanal för att komma till kanalen och när jag tittade på sjökortet så vart den vägen faktiskt närmre än att åka ut till Gräddö och sedan upp. Det var en trevlig väg med en bro att åka under och Linjet:er att titta på då vi passerade Rosättra varv.
Väl inne i Väddö kanal skulle vi passera två öppningsbara broar; en i Bagghus och en i Älmsta. I sjökortet står det en rad ljud- och ljussignaler som gäller för att be om broöppning. När vi närmade oss den första bron gav jag ljudsignal enligt kortet, men ingenting hände. Jag försökte ett antal gånger utan resultat. Då hörde jag brovakten på högtalartelefon;
- Segelbåten!
- Ja! Svarade jag
- För att du är närvarande antar jag att du vill igenom.
- Ja, det stämmer. Jag har givit signal!
- De där signalerna togs bort för sex år sedan. Ser du den blåa skylten?
- Ja.
- Där står det ett telefonnummer du skall ringa för att be om passage. Skriv ner det i sjökortet. Jag tänder signalen att du vill igenom och öppnar bron snart.
Pinsamt värre, men nu vet jag det. Mellan Bagghus och Älmsta var det en otroligt vacker kanal. Det kändes som man åkte i en bok. Bron i Älmsta gick smidigare att komma igenom. Den stod nämligen öppen när vi kom. Bara att passera.
Norr om Älmsta fanns det några riktiga praktvillor och tillhörande tomter. De som bodde där kan ju inte ha ett normalt jobb, tycker man. Dels investera i huset/tomten och dels sköta om tomten.
Efter ett tag var vi iaf framme vid Grisslehamn och kunde förtöja i gästhamnen utan problem. Det blev motorgång hela vägen då vinden var nordlig. I Grisslehamn besökte vi Albert Engström-muséet innan vi gick och handla, duschade och åt på restaurang.