120721 Grisslehamn-Bockö/Storö

Nerskitad ö. Paradis för Skarv.

Ska man gå på grund är det lika bra att göra det rejält med fulla ställ

I hamn efter en lång dag på sjön

Idag var sista dagen med nordliga vindar, så vi beslöt oss att ge oss av hemåt igen. Den nordliga vinden skulle dock göra ett styrkebesked innan den skulle ge sig. 8-11 m/s skulle det blåsa och vi fick känna på vinden redan på natten. Kl 3 vaknade vi av ett fasligt liv. Tampar slog mot masten, Milou kastades hit och dit av vågor och det regnade kraftigt. Vi försökte åtgärda tamparna och sedan sova så gott det gick innan det var dags för morgonbestyren och sedan ge oss iväg.
Kl 9 kastade vi loss. Vi ville gå på utsidan Väddö för att slippa kanalen. Det innebär att vi måste halvvägs till Öregrund först för att runda Singö och sedan åka söderut. Det blev en hård kryss med ett rev i några timmar innan vi äntligen kunde runda sista udden.
Färden ner på Ålands hav var som en bergochdalbana med väldigt höga vågor och hård blåst. Det var plattläns ner så vi åkte på bara revade storseglet men ändå gick det i sex till sju knop hela vägen.
Vid Arholma slog vi ut revet i storen och kunde äntligen äta lunch efter allt stök på Ålands hav. Klockan var nu 16.00. Vi bestämde att fortsätta ner till Möja för att ta vara på den nordliga vinden så mycket så möjligt. Det fick bli lite sent, men sen kan man ta lite mindre etapper då det ska blåsa sydligt.
Efter Kapellskär och farleden in mot Stockholm hade vinden avtagit så mycket att vi kunde hissa spinnakern. Det blåste då sex till sju m/s. Med god fart körde vi ner till fyren Husarn. Här mojnade vinden ytterligare och det var svårt att fylla seglen. Vi kämpade dock på. Men då blev det premiär även för mig. Körde på fel sida om en prick (röda pricken söder om grundet Flötet) och brakade rätt på en undervattenssten i fyra knop. Tvärstopp och väldigt obehagligt ljud. Båten lade sig lite på sidan, men när vinden fyllde seglen igen åkte jag av och körde vidare. På sjökortet finns det inga undervattensstenar, men dock på GPS:en. Minsta djup på kortet är 2,7 så jag trodde det var lugnt. Vad var det han sa nu igen? "åk bara på vitt"? Some guys has to learn the hard way...
Jag tittade efter noga efter skador i kölsvinet, men kunde inte se något.
Med tre distans kvar gick det inte att segla längre så vi startade motorn och tog ner alla seglen. Vinden hade nu tuppat av helt så det var inte svårt att hitta natthamn. Längst in i den mittersta viken på Bockö/Storö var ledigt. Maten smakade mycket bra efter mer än tolv timmar på sjön. Vi sov som stockar hela natten som var helt stilla.